Den här skivan hade jag missat helt. Jag köpte den för 2 kronor i promoutförande i ett paket med flera skivor och blev jag glatt överraskad eller. Det är ju Jonas Almqvist från Leathernuns nya grupp tillsammans emd bland andra Nils Wohlrabe.... Fan vad detta var bra och fan vad jag har saknat Leathernun märker jag. Det känns som en fortsättning på vad de gjorde även om det kanske är lite tuffare ibland faktiskt. Men Jonas röst är lika bra och blasé som han alltid har låtit med sin röst och jag gilalr det berkligen. Det verkar ju inte vara en grupp som fått för mycket upmärksamhet så jag hoppas verkligen att de får det nu. För det är de verkligen värda och får ni chansen så bör ni lyssna till gruppen om och om igen.

  Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......

  Köpte den här skivan för att den såg bra ut, kostade fem kronor på Göteborgs Mynt och Musik vid Stigbergstorget. Såg sedan att Glenn Sundell var med på trummor och han spelade väl med i Teddybears och på den vägen ä'r det. Ser framemot att lyssna på skivan riktigt mycket nu och det är med spänning jag lägger skivan i CD-spelare. Med låtnamn som "Chatterbox" "Don´t ask don´t confess" och First I´m gonna pray then I´m gonna ride" så låter det onekligen ganska lovande. Det är en ganska lekfull poppig rock som dyker upp i mina högtalare och det är framförallt musik som gör mig väldigt glad i alla fall. Det känns som om det är musik som har kommit fram spontant på samma gång som den känns riktigt eftertänksam på något sätt. kanske som om Bob Hund sjungit på engelska men med en sångare som inte riktigt är lika hysterisk som Thomas Öberg....konstigt att jag inte har hört talas om denne förrän nu och inte efteråt heller. Någon som vet var David Lindh har tagit vägen?

  För en tia kan man ju som sagt köpa det mesta men att säga att Maharajas är det mesta vore att ljuga för den här gruppens musik måste bara höras. Maharajas spelar garagerock med punkinlsag tycker jag och de gör det jävligt bra. Jag hade för mig att de spelade instrumental musik så jag tvekade lite över köpet men efter att ha lyssnat ett par gånger och ha hört sång så förstår till och med jag att det är sång på skivan och vilken sång sedan. Mathias Lilja sjunger som en gud tycker jag och deras blandning av Popsicle, mando Diao, new wave och tidig punk och 60-tal låter som en dröm i mina öron. De har tagit det bästa från det bästa känns det som och Maharajas är en av de intressantare grupperna i Sverige i denna genre. Köp för vilket pris som helst!

  Skivan är köpt på CD-centralen för en guldpeng och jag fastnade för omslaget på skivan när jag köpte den. När jag gick in mer på skivan och kollade så tyckte jag nog att det verkade riktigt bra. Det var skivan också och det är någon blanding av Mando Diao och liknande indiemusik som Shake the Nation ger oss och det är egentligen fantastiskt hur många bra band det finns i Sverige egentligen och alltför få får uppmärksamheten. Melodierna sitter som en smäck och helt klart är detta en skiva som jag kommer att lyssna på mer än en gång och den sätts in bara får att se fin ut i samlingen utan jag tror nog att det kommer att bli en hel del lyssningar. Man får lite fart på dansbenen i många av låtarna tycker jag och helt klart är detta en skiva som fyller sin plats i min CD-hylla.

  Jag älskar ju att provköpa grupper billigt som jag aldrig hört förut genom att titta på skivbolag och på vem de tackar och lite grand på hur omslag och grupp ser ut. Visst har man gått på några minor men oftast har det blivit ganska bra. Den här gruppen tog jag nog på utseendet och deras smäkatnde indiepop är ibland riktigt bra faktiskt. Skivan är inspelad i Stockholm och de har svenskklingande namn så jag tar för givet att gruppen kommer från Sverige. En tia kostade skivan mig och det är helt klart en ganska bra investering och var köpte jag denna då. Jo på CD-Centralen på Göteborgs Centralstation där jag har gjort många fynd det senaste.  Jag gillar verkligen deras sound och skall man jämföra med något så kanske det får bli att de säkert har samma influenser som en grupp som Mando Diao eller något sådant. Kommer kanske aldirg att bli lika stora men de är helt klart värd en större publik.

  "Wake up Boo" är en låt som jag har hört riktigt mycket genom tiderna men jag vet inte om det är denna version eller om det är en annan låt som låter som den. Vad jag vet är i alla fall att jag köpte denna skiva för en tia i riktigt bra skick på Dirty Records på Andra Långgatan någon gång i september 2011. Skivan kom ut 1995 och en poplåt som "It´s Lulu" är verkligen värd pengarna och det är frågan om den inte till och med är värd att betala fullpris för bara den låten. Annars finns det mycket influenser och jag tror att mycket kommer från Beatles psykedeliska period när Boo Radleys spelar sin musik. Jag gillar deras sätt att göra popmelodier som verkligen fastnar och jag har köpt ett par CD med dem det senaste och är verkligen nöjd med dem. Musik som man kan vila bra till på något sätt och gillar ni grupper som Beatles, Stone Roses, Loop, Ride så är detta något för er.

  17 år har denna skivan på nacken men endast några dagar på nacken hemma hos mig. Jag köpte skivan för en guldtia på Dirty records på Andra Långgatan och det är ett riktigt gott köp. Jag har gillat deras musik sedan jag hörde Blisters in the Sun och trots att det inte är punk så andas det punk på något underbart sätt för deras snabba akustiska poppiga indiefolkrock är riktigt bra och jag kan ju tänka mig att en livespelning med gruppen troligtvis är en svettig upplevelse. Jag har alltid tyckt att gruppen låter naken på något sätt och då menar jag det på ett positivt sätt. Ni som har hört Mojo Nixon och Jello Biafras samarbete och gillar det skulle vara älska denna skiva. De tretton låtarna på skivan får mig att bara vilja höra mer med gruppen och det får nog bli en fullständig investering i deras alster snart för när Violent Femmes spelar blir man glad, de verkar glada och på samma gång känns det väldigt allvarligt.