Den här skivan finns att få tag på hos Ginza för en tia och jag själv köpte den för en tia på CD-centralen för några dagar sedan. Jag förstår inte att jag missat denna godbit när den kom(1994) för närmare Stones-pasticsh kommer man inte och låten "Rocks" borde ha kommit från något tidigt Stones-album men det är alltså Primal Screams egen låt. De har förstärkt vissa av låtarna med blås och det kan göra underverk ibland med rockmusik om man låter det vara på en nivå så att de inte tar överhand och det har verkligen inte Primal Scream låtit de göra. Stone Roses är en annan grupp som jag tänker på i några av låtarna och det är väl det lite flummiga soundet som de får till i några av låtarna. Det är inte bara bra låtar (läs "Fumky Jam") på skivan men som helhet är det en mycket habil rockskiva som borde behandlas som den klassiker den är och inte slumpas ut på Ginza och i begagnade affärer och ni som gillar Stones, Aerosmith, Stone Roses och ni vet den typen av rock n roll borde springa benen av er efter denna skiva om ni inte redan har den men jag förmodar att ni redan har införskaffat denna för många år sedan och att jag är 17 år för sent. Men som vanligt är jag out-of-date ;-)

  Ibland slutar jag inte förundras över de begagnade skivhandlarna och deras prissättning men jag tackar ju bara och tar emot. Den här skivan från 1989 lyckades jag kapa åt mig på Mynt och Musik på Stigbergsliden för en tia. Visst hade jag den på LP men att ha den på CD är för min del guld värt eftersom det tar så mycket mindre plats. Den var en klassiker redan 1989 och den har verkligen åldrats med värdighet för Pixies totalt egna stil är riktigt underbar. Det känns så otroligt lekfullt när Pixies gör musik och Frank Blacks röst är så egen på ett mycket trevligt sätt. Det finns inte någon låt som faller ur ramen egentligen och den här skivan kan säkert komma med bland mina 20 bästa skivor någonsin faktiskt och det beror mycket på dess egenhet och att Pixies aldrig har ruckat på sitt sätt att låta och det gör ju inte saken mindre bra när vi får låtar som "Monkeyy Gone to heaven", "Wave of mutilation" och "La La Love you" . Glömde jag "Here comes your Man" och det är ju inte bra...att glömma den menar jag. En av rockvärldens mest klassiska låtar. Den här skivan har något för alla möjliga och jag tror inte att någon skulle kuna ogilla dett.a

  Skivan börjar med en mycket udda låt som handlar om hans vanor som det skall ruckas på i låten "We Used to vacation" och här sätter Cold War Kids standarden på 2006 års skiva(förresten köpt på Ginza för en tia) och det är en låt som vandrar mellan olika stilar och jag tänker på så vitt skilda grupper som Keane och Dr Feelgood(hur och varför jag gör det kan jag inte förstå). Men det som jag gillar med den här gruppen är att de gör en sorts musik som inte låter som alla andras utan att ens låta konstigt. Här finns influenser från Gang of Four, Franz Ferdinand, Weezer tycker jag och det är ett sound som säkert kommer att tillfredsställa många. Det är alltid kul med grupper som inte använder sig av den väl inslagna vägen hela tiden utan som söker upp lite nya spår och det har verkligen Cold war Kids lyckats att göra. Ljudet känns lite omvänt på något sätt och det kalls säkert baktakt eller något men jag har ju aldrig kunnat spela någonting så jag lämnar den beskrivningen därhän och fortsätter lyssna på skivan med mycket öppna öron. Någonstans låter det som ett desperat rop på hjälp och den typen av musik är jag alltid svag för...desperat musik alltså. Men ni......glöm det där med Dr Feelgood.

  Ännu en skiva som är inköpt på Ginza för en guldpeng och där kan man göra en hel del fynd. Ash var ju en grupp som hade sin storhetstid i mitten av 90-talet men den här skivan kom ut 2004. Säkert bortglömda av många och visst har det gjorts bättre rockskivor men jag tycker ändå den här skivan är värd att visa fram lite extra. Här blandas Stooges-rock som i "Orpheus" med popstämmor och traditionell rockmusik och det är en 11-låtars riktigt trevlig upplevelse i rockmusik. Jag tycker att Tim Wheeler är en begåvad låtskrivare och deras larmiga rock är något som fler människor borde få ta del av. Många av låtarna börjar lite lugnare och bygger upp en stämning inför låten och det tycker jag är ganska fräckt faktiskt för den typen av uppbyggnad av låtar är i och för sig klassisk men jag tycker att det lovar mycket inför resten av låten. Lite lustigt med Tim Wheelers röst som nästan ibland går över i kvinnlig röst på något sätt och det låter faktiskt som om det är en tjej som sjunger ibland. Tuffhet och snällhet blandat på något sätt som jag inte kan förklara och helt klart en intressant CD.

  Detta är tredje skivan med Transvision Vamp och den kom ut 1991 och anses väl som den sämsta skivan de gjorde men jag köpte den ju för tio kronor på CD-Centralen och då platsar den ju här eller hur? Ganska flummig musik är det men jag har ju alltid gillat Wendys röst och framförallt har jag alltid gillat grupper med tjejer på sång och då tänker jag på Vice Squad, Blondie, Runaways osv. Influenser finns ju i massor på denna skiva och man kan räkna upp en massa grupper men 60-talsmusik korsat med new wave är väl den bästa beskrivningen på skivan. "If looks could kill" är min favoritlåt på skivan och hennes pratsjungande på den är riktigt fräckt tycker jag. Visst borde man kanske investera i Velveteen eller debuten Pop art först och främst men som komplement till dessa är denna skiva nödvändig. Jag gillar mest det avspända soundet och detta är en typisk morgonskiva och om ni hittar den billigt som jag gjorde så finns det inget att tveka över.

  Först och främst måste jag säga att skivan kostade 10 kronor på Skivhugget och det är ett precis lagom pris för en skiva tycker jag egentligen för då kan man chansa lite grand när man köper en skiva. Make Up kanske inte var en chansning för jag har någon skiva innan men jag kom inte ihåg hur de lät. Inledningsvis så får vi en låt som heter "Save Yourself" som är en lite flummig 60-tals-låt som för mina tankar till någon grupp....ja vilken är det. "White Belts" är en funkig låt som jag faktiskt gillar trots det soundet som jag kanske inte annars är så förtjust i om inte Gang of Four spelar för de kan spela funk. Men just idag passar deras musik mig ypperligt för jag känner mig lite sådär kulturell på något underligt sätt och att lyssna till Make Up då känns helt rätt för jag kan tänka mig att de var många kritikers favorit när skivan släpptes 1999 men det är ingen musik som den stora massan kan ta till sig. Kommer aldrig at sälja i miljonupplagor utan de får nog hålla till godo med skivnördar som mig för att de skall få lyssnare till sin ganska udda musik.  Skivan fortsätter på det lite flummiga temat och 60-talet ligger som en våt vante över hela anrättningen men det gör mig absolut inget eftersom jag är inne i en Doors-period just nu och några av låtarna skulle nog Doors kunnat ha på sin repertoar kan jag tänka mig. Som sista låt får vi Hendrixs Hey Joe med kvinnlig fägring på sång....riktigt bra. Inget för den som tror att Make Up spelar punk för det gör de inte men intressant musik gör de och sug på den karamellen ett tag....intressant musik? Är det bra eller dåligt då? Sök svaret själva!