För fem kronor får man inte mycket men för en femma fick jag denna skiva som kom ut 2005. Det är Cecilia Nordlund med förflutet i gamla gruppen Souls som ger oss en mycket behaglig upplevelse här tillsammans med Jens Jansson och Johan Karlsson och för att bara vara tre i gruppen låter de riktigt mycket. Det är några av låtarna som är så skräniga och distade så man nästan blir förskräckt men då på ett riktigt trevligt sätt...lyssna på "Be my Heroine" så fattar ni vad jag menar. Som ett svenskt Pixies kanske man kan säga om man nu måste jämföra med något för jag tycker nog att Monkeystrikes står sig väldigt väl och jag gillar de mer skramliga låtarna även om det är behagligt att höra Cecilias röst i de lugnare låtarna också men jag gillar verkligen utspelet de och hon har i de tuffaste låtarna. De lugnare låtarna påminner nästan mer om Sahara Hotnights...jävligt bra skiva är det i alla fall.

  Frank Black från Pixies har ju gjort en hel del soloskivor men detta är hans andra tror jag efter att Pixies slutade den gången och jag tror faktiskt att det är den skiva som är mest lik Pixies. Det är 22 låtar på skivan och det är många låtar som ligger under treminutersstrecket och det gillar jag för det känns punkigt på något vis. Precis som på samma sätt som Pixies lekte fram sina låtar tycker jag att Frank gör detsamma på den här skivan. Jag blir så himla glad när jag lyssnar på denne man och att han inte är mer känd än han är är ju en skam för alla som säger sig tycka om musik runtom i världen. Det finns så många favoritlåtar på skivan så jag har svårt att räkna upp dem alla men "Thalassocracy" och "Calistan" är ju två riktigt bra låtar och det är kul att lyssna till honom som sagt och det finns ingen återvändo....köp denna skiva till vilket pris som helst även om jag fick den för en tia så hade jag köpt den för fullpris också när jag har facit i hand.