Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......

  Köpte den här skivan för att den såg bra ut, kostade fem kronor på Göteborgs Mynt och Musik vid Stigbergstorget. Såg sedan att Glenn Sundell var med på trummor och han spelade väl med i Teddybears och på den vägen ä'r det. Ser framemot att lyssna på skivan riktigt mycket nu och det är med spänning jag lägger skivan i CD-spelare. Med låtnamn som "Chatterbox" "Don´t ask don´t confess" och First I´m gonna pray then I´m gonna ride" så låter det onekligen ganska lovande. Det är en ganska lekfull poppig rock som dyker upp i mina högtalare och det är framförallt musik som gör mig väldigt glad i alla fall. Det känns som om det är musik som har kommit fram spontant på samma gång som den känns riktigt eftertänksam på något sätt. kanske som om Bob Hund sjungit på engelska men med en sångare som inte riktigt är lika hysterisk som Thomas Öberg....konstigt att jag inte har hört talas om denne förrän nu och inte efteråt heller. Någon som vet var David Lindh har tagit vägen?