Man förstod ju ganska snabbt hur denna 5-kronors skiva skulle låta. När man läser namnet på de tre Thunderbeast, Vlad The Berzerk och Infernal Pestilence och ser den blodiga bilden som visas inne i skivan så förstår man och inser att detta kommer att bli tufft. Tufft är det som bara den och de kan verkligen få till det här med snabb death-liknande musik på ett intressant sätt och jag tror helt klart att gruppen inte har något emot att förknippas med band som Carcass, Morbid Angel, Slayer osv och jag tror också att det är band som de har lyssnat till genom åren. Inspelat i klassiska Studio Fredman och dessa tre grabbar låter som en hel armé när de sätter igång och det skall de ha all cred för.  En av de tuffare skivor jag har recenserat på denna sida i alla fall och en krona låten är det verkligen värt.

  15 kronor på Bengans fick jag punga ut för denna skiva. Jag såg aldrig detta program men det var tydligen någon slags såpa där tio rocksångare tävlade om en plats i bandet tillsammans med Tommy Lee, Gilby Clarke och Jason Newsted...Den som vann hette Lukas Rossi och han sjunger riktigt bra. Med tanke på vilka band de andra medlemmarna kommer ifrån så är det väl inte så konstigt att detta låter ganska mycket som Mötley Crue, Guns N Roses och den typen av musik men jag tycker denna typ av glammetal eller vad man skall kalla den..sleaze eller vad fan.... är riktigt bra framförd. Leave the light son låter som en modern T:Rex låter tycker jag och här snackar vi attityd och rock n roll. Många tycker säkert det är en skitskiva men jag som köpte den utan att veta att det var en dokusåpa innan jag lyssnade på den tycker det är helt okej.

  En svensk grupp som jag aldrig hört talas om men vad glad man blir när man hör denna skiva. Tio kronor på CD-centralen fick jag punga ut men den är värd fullpris och mer. Jag skulle göra mycket för att få höra mer med gruppen. Vad är det som då är så fantastiskt med gruppen....det mesta faktiskt. Attityd, melodier och låtar överhuvudtaget. Tänk er Jam i sin tidiga ålder, Mando Diao likaså och den typen av ganska skramlig poppunk och det finns så mycket attityd där och det känns som om man har tagit det bästa från det mesta när det gäller garagerock, tidig punkrock och pop från 60-talet. jag känner mig nästan lite ledsen när de 12 låtarna mynnar ut och jag sätter på skivan igen för jag tycker nog att skivan är värd att lyssnas på om och om igen för Manikins är en av de mer intressanta svenska grupper jag hört på det senaste....